Mamma till Elza Selma Vera

Varför stänger jag alltid allt inom mig tills det brister, jag är nog mest rädd, rädd för att människorna i min närhet ska få en annan bild utav mig att jag inte är den där super starka mamman med ett leende på

läpparna. Jag är en osäker tjej som krigar mot min ångest och oro varje dag, men jag visar inte det. 

Jag ska försöka berätta men det är inte lätt. 

Min första riktiga dödsångest attack minns jag väldigt tydligt jag var 14 år och bodde i en lägenhet tillsammans med min mamma, jag var ensam hemma och stod och lagade mat plötsligt började tankarna om döden” vad händer sedan” etc  mitt hjärta började slå fortare, jag blev yr och jag sjönk ner på golvet i tårar och tankarna for runt i huvudet.  Den var en jobbig upplevelse men tyvärr så har det fortsatt så här genom åren men jag har lärt mig att leva med det och det går aldrig så långt så att jag sjunker ihop som en boll på golvet längre.

Dödsångest är den jobbigaste delen för mig, kommer den så släpper jag allt annat i mina tankar, egentligen handlar det nog mest  om att jag blir så fruktansvärt rädd, rädd för att jag eller någon annan inte kan besvara mina frågor. 

Min vardagliga ångest sätter stopp för mig vissa gånger men jag försöker hela tiden att vinna över den. Jag är en orolig själ som gärna vill ha koll på allting. Ett exempel är att jag har haft körkort i snart 4 år och fortfarande är jag rädd för att köra inne i norrköping eller längre sträckor där jag inte har koll då blir jag stressad och oron kommer fram. Oro att möta på saker jag inte räknat med. Även fast jag vet av erfarenheter att allt löser sig när problem uppstår. Men blir ångesten tillräckligt stark innan jag ska åka iväg så struntar jag i mina planer för då sätter ångesten stopp för mig. 

Min skolgång 

Upp till 9an hade jag en väldigt lyckad skolgång, inte IG i något ämne och jag kunde stort sett söka in på vilken gymnasie linje jag ville. Jag valde vård och omsorg på Nyströmska i Söderköping.  

Jag började på en skola i en annan stad för jag ville börja om på nytt med nya människor, jag var färdig med Norrköping. 

Första terminen gick bra jag träffade många nya vänner och skolan flöt på. Sedan blev jag dumpad av min dåvarande pojkvän och min nya livsstil tog fart som innehöll sprit och killar. Skolan gick åt helvete jag var inte där och var jag där så var ångest där tillsammans med mig så då tyckte jag det var bättre att jag sov bort hela dagarna istället. Så fortsatte min tid på gymnasiet jag låg redan så mycket efter så jag slutade tyvärr bry mig. Det är sorgligt för jag hade velat stå på trappan på min studentdag med så mycket bättre betyg än vad jag gjorde!

Idag lever jag ihop med min Andreas som jag har varit tillsammans med i 5 1/2 år, han kom in i mitt liv i rätt tid innan det nog hade spårat ur totalt. Vi har två döttrar som jag försöker vara stark för varje dag och det kan jag helt ärligt säga att det är inte alltid så lätt, vissa dagar när jag mår som värst så vill jag bara dra täcket över huvudet och sova genom dagen men dem får mig att stiga upp och ta tag i dagen.  

Jag stänger även människor ute när ångest börjar smyg sig på, ofta försöker jag hitta saker inne på mobilen så jag blir insatt i det så oros tankarna faller bort. Ett tips jag fick när jag gick på KBT var att jag skulle söka på internet något som intresserar mig så har jag valde djur så många gånger när jag känt att ångesten börjat tränga sig på så har jag sökt på ett djur och läst all fakta om det. Men när jag är klar så minns jag ingenting för hjärnan är helt slut och därför är jag väldigt trött ofta för min hjärna går på högvarv. 

Jag valde KBT framför mediciner och det är jag väldigt glad över. Men man vet ju aldrig hur framtiden blir men just nu försöker jag hela tiden vinna över min ångest så den inte kan stoppa mina val här i livet,ävententyr, jobb osv.. och låta människor komma närmare mig. 

Det här är jag och jag krigar mot psyskisk ohälsa varje dag! 🤜🏼🤛🏼